Lagstiftning
Polislagen
11 § Gripande av en person i avsikt att skydda honom
En polisman har rätt att gripa en person för att skydda honom för allvarlig fara som utgör överhängande risk för hans liv, fysiska integritet, säkerhet eller hälsa, om personen i fråga är oförmögen att ta vara på sig själv och faran inte annars kan avvärjas eller personen omhändertas på annat sätt.
14 § Skydd för områden som omfattas av hemfrid och offentlig frid
Om innehavaren av ett område eller en plats som omfattas av hemfrid eller offentlig frid eller hans företrädare begär det, har en polisman rätt att från området eller platsen avlägsna en person som utan laglig rätt tränger sig in eller i smyg eller genom att vilseleda någon annan inträder eller gömmer sig där eller underlåter att iaktta en tillsägelse att avlägsna sig.
En polisman har rätt att från ett område eller en plats som avses i 1 mom. avlägsna en person som lovligen uppehåller sig där, om personen stör andras hemfrid eller den offentliga friden eller på något annat sätt vållar betydande störning där och det finns grundad anledning att befara att störningen upprepas.
Om det är sannolikt att en upprepning av störningen inte kan förhindras genom att personen avlägsnas, har en polisman rätt att gripa och hålla den som uppträder störande i förvar. Den som har gripits får hållas i förvar endast så länge som det är sannolikt att störningen upprepas, dock högst 12 timmar från gripandet.
16 § Förhindrande av en farlig gärning eller händelse
På förordnande av en polisman som tillhör befälet, och i brådskande fall även utan sådant förordnande har en polisman rätt att få tillträde till en byggnad, en annan hemfridsskyddad plats eller ett fordon, om det finns fog att misstänka att en gärning eller händelse som innebär allvarlig fara för liv, personlig frihet eller hälsa eller som vållar avsevärd skada på egendom eller miljön pågår eller är överhängande. Det förutsätts ytterligare att åtgärden är nödvändig för avvärjande av faran eller för att sprängämnen, vapen eller andra farliga ämnen eller föremål skall kunna eftersökas och tas om hand av polisen
20 § Skydd mot brott och störande beteende
En polisman har rätt att avlägsna en person från en plats, om det av hans hotelser eller övriga uppförande kan dras den slutsatsen att han sannolikt kommer att göra sig skyldig till brott mot liv, hälsa, frihet eller hemfrid eller till egendomsbrott.
En person kan likaså avlägsnas från en plats om han uppför sig synnerligen störande eller orsakar överhängande fara för allmän ordning och säkerhet.
Om det är uppenbart att det inte är tillräckligt att en person avlägsnas från platsen och störningen eller faran inte annars kan avvärjas, kan personen gripas. Den som gripits kan hållas i förvar så länge det är sannolikt att han skulle göra sig skyldig till brott enligt 1 mom., uppföra sig störande eller vålla fara, dock högst 24 timmar från det att han har gripits.
Förundersökningslagen
2 §
Skyldighet att göra förundersökning
Polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet skall göra förundersökning när det på grund av anmälan till den eller annars finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts.
3 §
Åtalsyrkande är en förutsättning för förundersökningar av åtalsbrott
Får åklagaren väcka åtal för brott endast efter anmälan av målsäganden (målsägandebrott), görs förundersökning endast om målsäganden har anmält till förundersökningsmyndigheten eller åklagaren att han yrkar straff på den som är skyldig till brottet. Om målsäganden återtar sitt straffyrkande, skall undersökningen läggas ned.
Förundersökning av målsägandebrott får inledas även om straffyrkande inte har framställts, ifall det är uppenbart att målsäganden inte ännu har vetskap om brottet och undersökningen inte kan framskjutas utan att utredningen av brottet äventyras. Målsäganden skall härvid utan dröjsmål underrättas om att undersökningen har inletts. Undersökningen skall läggas ned, om målsäganden sedan han fått vetskap om brottet inte meddelar att han yrkar straff på den som är skyldig till brottet.
Får åklagaren enligt lag väcka åtal för målsägandebrott när allmänt intresse förutsätter det, även om målsäganden inte skulle yrka straff på den som är skyldig till brottet, skall förundersökning göras på åklagarens begäran.
Om det, för att en åtgärd skall kunna vidtas eller en förmån bestå, enligt lag förutsätts att det visas att ett brott har begåtts, skall förundersökning av målsägandebrott i nödvändig omfattning göras på begäran av målsäganden, även om han inte meddelar att han yrkar straff på den som är skyldig till brottet.
5 §
Vid förundersökning utreds
1) brottet, de förhållanden under vilka det har begåtts, den skada som har tillfogats eller den vinning som har erhållits genom det, vilka parterna är samt de andra omständigheter som måste klarläggas för beslut om åtal,
2) målsägandens privaträttsliga anspråk, om denne med stöd av 3 kap. 9 § lagen om rättegång i brottmål har bett åklagaren föra talan angående anspråket samt
3) möjligheterna att återställa egendom som har erhållits genom brottet och att verkställa en förverkande påföljd som döms ut eller skadestånd som betalas till målsäganden med anledning av brottet.
10 §
En part har rätt att anlita biträde vid förundersökningen.
Åklagaren eller undersökningsledaren skall göra framställning till domstolen om att ett rättegångsbiträde eller en stödperson skall förordnas för målsäganden med stöd av stadgandena i 2 kap. lagen om rättegång i brottmål. Innan någon kan misstänkas vara skyldig till brottet görs sistnämnda framställan av undersökningsledaren. (11.7.1997/692)
Den som är misstänkt för brott och som har gripits, anhållits eller häktats har rätt att hålla kontakt med sitt biträde genom möten, brev och telefonsamtal på det sätt som närmare stadgas i 12 och 13 b §§ lagen om rannsakningsfängelse
12 §
Förhör och andra undersökningsåtgärder som en part begär skall vidtas, om parten visar att de kan ha betydelse för saken och om de inte med beaktande av ärendets art medför oskäliga kostnader
Tvångsmedelslagen
1 kap
1 §
Allmän rätt att gripa
Anträffas den som har begått brott på bar gärning eller flyende fot får han gripas av vem som helst, om fängelse kan följa på brottet eller om brottet är lindrig misshandel.
Den gripne skall utan dröjsmål överlämnas till en polisman.
Om den som skall gripas gör motstånd eller flyr, får den gripande använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att gripa personen i fråga och som utifrån en helhetsbedömning kan anses försvarliga. Vid bedömningen skall hänsyn tas till brottets art, hur den som skall gripas uppträder samt situationen också i övrigt.
Registrering av anmälan om brott
Förordning om förundersökning och tvångsmedel
1 § Registrering
Då en målsägande eller någon annan anmäler ett brott eller en händelse som han anser vara ett brott till polisen eller till någon annan förundersökningsmyndighet, skall anmälan utan dröjsmål registreras.
Strafflagen 21 kap.
5 § Misshandel
Den som begår fysiskt våld mot någon eller som utan att begå sådant våld skadar någons hälsa, tillfogar honom smärta eller försätter honom i medvetslöshet eller något annat motsvarande tillstånd, skall för misshandel dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Försök är straffbart.
6 § Grov misshandel
Om vid misshandel
1) någon tillfogas svår kroppsskada eller en allvarlig sjukdom eller försätts i livshotande läge,
2) brottet begås på ett synnerligen rått eller grymt sätt, eller
3) används skjut- eller eggvapen eller något annat jämförbart livsfarligt hjälpmedel
och brottet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grov misshandel dömas till fängelse i minst ett och högst tio år.
Försök är straffbart.
7 § Lindrig misshandel
Om misshandeln, med hänsyn till att våldet, kränkningen av den kroppsliga integriteten eller den skada som tillfogats offrets hälsa har varit mindre betydande eller med beaktande av andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrig misshandel dömas till böter.
Hemfridsbrott
Strafflagen 24 kap 1 §
Den som obehörigen
1) tränger sig in eller i smyg eller genom att vilseleda någon inträder på en hemfridsskyddad plats eller gömmer sig eller stannar kvar på en sådan plats, eller
2) stör någons hemfrid genom att föra oväsen, kasta föremål, ringa telefonsamtal eller på något annat motsvarande sätt,
skall för hemfridsbrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Grovt hemfridsbrott
Strafflagen 24 kap 2 §
Om vid hemfridsbrott
1) gärningsmannen eller en delaktig i syfte att begå gärningen förser sig med ett vapen eller något annat redskap som lämpar sig för våld på person, eller om gärningsmannen eller en delaktig uppenbart har för avsikt att begå våld på person eller skada egendom, eller
2) brottsoffret på grund av att hotelser framställs eller egendom skadas i samband med brottet eller på grund av gärningsmännens eller de delaktigas antal har grundad anledning att frukta för sin personliga säkerhet,
och hemfridsbrottet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt hemfridsbrott dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Strafflagen 25 kap.
7 § Olaga hot
Den som lyfter vapen mot någon eller på något annat sätt hotar någon med brott under sådana omständigheter att den hotade har grundad anledning att frukta för att hans egen eller någon annans personliga säkerhet eller egendom är i allvarlig fara skall, om strängare straff för gärningen inte stadgas på något annat ställe i lag, för olaga hot dömas till böter eller fängelse i högst två år.
8 § Olaga tvång
Den som orättmätigt med våld eller hot tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något skall, om strängare straff för gärningen inte stadgas på något annat ställe i lag, för olaga tvång dömas till böter eller fängelse i högst två år.
9 § Åtalsrätt
Allmän åklagare får inte väcka åtal för frihetsberövande av oaktsamhet, olaga hot eller olaga tvång, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal eller om inte ett livsfarligt hjälpmedel har använts vid olaga hot eller olaga tvång, eller om inte ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks
Lagen om besöksförbud
4.12.1998/898 utökad med
30.7.2004/711
Avsikten med lagen om besöksförbud är att avvärja brott och förbättra möjligheterna att avvärja allvarligt trakasseri. Besöksförbud betyder att man för att skydda en persons liv, hälsa, frihet eller frid kan förbjuda en annan person att ta kontakt med denna. Besöksförbud kan meddelas även när den som skall skyddas med förbudet och den som förbudet avses gälla bor i samma bostad.
Vad kan man göra
. om någon fallit offer för eller hotas av våld eller trakasseras kan han eller hon kontakta polisen
. man kan begära att polisen meddelar tillfälligt besöksförbud
. man kan begära hjälp av socialmyndigheterna eller vända sig till en rådgivande sektor
. vid behov kan man anlita hjälp av sakkunniga
. efter att besöksförbud har meddelats kan man fundera om det finns något mer man kan göra för att öka skyddet, t.ex. byta lås o.dl.
. brott mot besöksförbud skall genast meddelas polisen
. man får inte vara rädd för att agera för sin egen och familjens säkerhet.
Brott mot besöksförbud är straffbart
Besöksförbud kan sökas av polisen eller direkt av tingsrätten skriftligt
eller muntligt. När du söker besöksförbud vore det bra att veta
. ett hurdant hot eller trakasseri har eller håller en person att bli utsatt för
. vem upplever hon eller han sig bli hotad eller trakasserad av
. hur länge trakasseriet kan tänkas fortsätta eller om hot om brott i framtiden
. om det finns några vittnen och bevis i ärendet
Det är skäl för våldsoffret att låta en läkare undersöka skadan så fort som möjligt.
Ett tillfälligt besöksförbud som genast träder i kraft kan meddelas av en anhållningsberättigad tjänsteman – dvs. av en polis som hör till befälet eller av åklagaren – eller av tingsrätten.
Besöksförbud avseende gemensam bostad kan dock meddelas för högst tre månader. Giltighetstiden prövas från fall till fall. Förbudet kan vid behov förnyas för högst tre månader. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Brott mot förbudet är ett brott som faller under allmänt åtal och som åklagaren för till domstol.
Barnskyddslagen 5 kap
Omhändertagande
16 § Skyldighet att omhändertaga barn och ordna barnets vård utom hemmet
Socialnämnden skall omhändertaga barn och ordna barnets vård utom hemmet,
såvida brister i omsorgen om barnet eller andra förhållanden i hemmet allvarligt hotar att äventyra barnets hälsa eller utveckling eller barnet allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling genom att använda rusmedel, genom brottslig gärning som ej kan anses obetydlig eller genom annat därmed jämställbart beteende,
såvida i 4 kap. stadgade åtgärder inte är ändamålsenliga eller möjliga eller såvida de har visat sig otillräckliga, och
såvida vården utom hemmet bedöms motsvara barnets bästa.
18 § Brådskande omhändertagande
Om barn av skäl som nämnts i 16 § befinner sig i omedelbar fara eller eljest är i behov av brådskande omhändertagande och vård utom hemmet, kan barnet omhändertagas av socialnämnden utan att beslutet underställs länsrätten för fastställelse
40 § Anmälningsskyldighet
Har den som är anställd eller innehar ett förtroendeuppdrag inom social- och hälsovården, skolväsendet, polisväsendet eller en församling, vid handhavandet av sin tjänst eller befattning eller sitt uppdrag fått vetskap om att barn är i uppenbart behov av familje- och individinriktat barnskydd, skall han utan dröjsmål anmäla detta till socialnämnden.
Även annan än den som avses i 1 mom. kan göra sådan anmälan.
Lagen om rättegång i brottmål 2 kap.
Om biträdande av part
1a §
Domstolen kan förordna ett rättegångsbiträde för att bistå målsäganden under förundersökningen och, om» målsäganden har anspråk i ett mål som drivs av allmänna åklagaren, under rättegången, när målet gäller
1) sexualbrott som avses i 20 kap. i strafflagen, om inte ett förordnande av särskilda skäl anses onödigt,
2) brott som avses i 21 kap. 1–6 § i strafflagen, om ett förordnande skall anses befogat med hänsyn till förhållandet mellan målsäganden och den misstänkte
Lagen om missbrukarvård
2 kap
Vård oberoende av missbrukarens vilja
10 § Förutsättningar för vårdförordnande
En missbrukare kan oberoende av sin vilja förordnas till vård, om det har visat sig omöjligt att ordna vård och omsorg för honom genom sådan service som bygger på frivillighet, eller om den har visat sig otillräcklig, förutsatt att han,
1) om bruket av rusmedel inte avbryts och behövlig vård ges, till följd av sjukdom eller skada som han lider av eller genom sitt bruk av rusmedel omedelbart håller på att ådra sig, är i omedelbar livsfara eller håller på att ådra sig sådan allvarlig skada i fråga om» sin hälsa som kräver brådskande vård (hälsorisk), eller
2) till följd av sitt bruk av rusmedel genom sin våldsamhet allvarligt äventyrar en familjemedlems eller annan persons hälsa, säkerhet eller psykiska utveckling (våldsamhet).
Vad som stadgas i 1 mom. 2 punkten tillämpas inte på den som är under 18 år, om» inte särskild anledning därtill föreligger.
12 § Kortvarig vård på grund av våldsamhet och underställande av beslut
En tjänsteinnehavare som avses i 10 § 2 mom. socialvårdslagen (710/1982) och som ett i 6 § 1 mom. i nämnda lag angivet organ har förordnat att sköta uppgiften har rätt att enligt de grunder som fastställts av organet och enligt dess allmänna anvisningar förordna att en missbrukare oberoende av sin vilja på grund av våldsamhet skall tas in för vård under högst fem dygn för avbrytande av bruket av rusmedel och att besluta om» därtill anslutna andra åtgärder samt att i dessa fall själv eller genom ombud föra organets talan.
Ett beslut genom vilket någon oberoende av sin vilja har förordnats till vård skall omedelbart underställas förvaltningsdomstolen för fastställelse.
13 § Vård på grund av våldsamhet
Länsrätten kan på framställning av socialnämnden besluta att en person på grund av våldsamhet skall förordnas till vård oberoende av sin vilja under högst 30 dygn, då den i 12 § angivna vårdtiden har visat sig vara otillräcklig.
Mentalvårdslag
5 kap
Särskilda stadganden
30 § Polisens skyldighet att ingripa
När polisen påträffar eller har fått vetskap om en person som sannolikt kan tas in för vård oberoende av sin vilja skall polisen underrätta hälsovårdscentralen om saken. I synnerligen brådskande fall är polisen skyldig att genast föra personen i fråga till hälsovårdscentralen för undersökning.
Socialvårdslagen
41 §
Är någon i uppenbart behov av socialvård och kräver hans intresse på grund av allvarlig risk för hans hälsa, utveckling eller trygghet ovillkorligen detta och kan behovet av socialvård annars inte utredas, har en socialarbetare på förordnande av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården, som har utsetts av det organ som avses i 6 § 1 mom., för utredning av vårdbehovet rätt att vinna tillträde till en sådan persons bostad eller någon annan plats där han vistas
Då tillträde till bostad eller vistelseplats förhindras, skall socialmyndighet begära i 56 § 3 mom. avsedd handräckning av polismyndighet
Skjutvapenlagen
67 § Återkallelse av tillstånd
Ett tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler skall återkallas
Ett tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler kan återkallas, om
1) tillståndshavaren har gjort sig skyldig till ett brott som utvisar våldsamt uppförande, ett brott enligt 50 kap. 1–4 § strafflagen eller något annat brott som visar att han inte är lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler,
2) tillståndshavaren har gjort sig skyldig till grovt skjutvapenbrott, skjutvapenbrott eller skjutvapenförseelse eller till någon annan straffbar gärning som har begåtts med skjutvapen,
3) tillståndshavaren har brutit mot tillståndsvillkoren eller annars visat likgiltighet i fråga om iakttagandet av de bestämmelser som gäller skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler,
4) tillståndshavaren på grund av sitt hälsotillstånd eller ett levnadssätt eller uppförande som äventyrar hans egen eller andras säkerhet inte kan anses lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler;
Tillbaka | Utskrift
